LEDARE i Folket: Unionen skall upprätta en ekonomisk och monetär union vars valuta är euron
TANKEPAUSEN
är över. Nu ska fördraget, något nedbantat och förändrat, tröskas igenom
respektive regeringar och parlament. Europeiska rådets slutsatser som antogs på
midsommardagen är det som gäller. Punkt.
Den utlovade debatten och omprövningen blev det inte mycket av. I vart fall är
det inte något som vi EU-medborgare hört särskilt mycket av.
Denna tystnad och uppenbara rädsla för vad medborgarna egentligen tänker om
europapolitiken och EU kan i längden bli förödande. Den folkliga förankringen
för unionen är fortfarande väldigt svag. Det enda som regeringarna i respektive
EU-land har att luta sig mot är opinionsmätningar – bortsett då från några
folkomröstningar som hållits. Men någon bred politisk diskussion om innehållet i
fördraget och dess konsekvenser har inte förekommit.
Sveriges regering och riksdag fogar sig i den nya EU-taktiken. Fördraget ska
antas under största möjliga tystnad.
När EU:s stats- och regeringschefer den 22 juni i år enades om den nya
kompromissen med ett bantat/nedtonat fördrag var denna taktik en förutsättning.
Europeiska rådet har folkomröstningarna i Frankrike och Holland med tydliga nej
till fördraget i alltför färskt minne.
För egen del hade jag gärna sett en svensk folkomröstning om fördragstexten. Den
är så pass långtgående – och i vissa stycken svårtydd – att det ur demokratiska
aspekter hade känts befriande med en sådan ordning. Då hade vi garanterat haft
en livlig EU-debatt och de svenska väljarna hade med säkerhet blivit informerade
om fördragstextens alla klurigheter.
Men nu blir det inte så. Sveriges riksdag kommer att anta fördraget under stor
enighet, vare sig riksdagsledamöterna orkat ta sig igenom den långa juridiska
texten eller inte. Ett fåtal svenska medborgare utanför regerings- och
riksdagskanslierna torde ha orken att gå in på EU-upplysningens hemsida.
EU-FÖRDRAGET
är i sina grundtankar identisk med det konstitutionella fördraget från 2004. Men
idén om en enhetlig konstitution har slopats och en del ändringar har gjorts.
Dessa ska vara införda i fördraget innan valet till Europaparlamentet sommaren
2009.
Ur svensk – och kanske särskilt socialdemokratisk – synvinkel kan en utebliven
öppen debatt ge Junilistan en ny chans att fånga billiga röster i
Europarlamentsvalet 2009. I värsta fall kan en besvärlig EU-debatt också ge
negativa återverkningar på riksdagsvalet 2010. För Junilistan och dess
företrädare kanske det räcker att citera 3a från avdelning II i fördraget:
”Unionen skall upprätta en ekonomisk och monetär union vars valuta är euron.”
Vad detta innebär för den svenska kronan och den svenska, fristående riksbanken
behöver klargöras. Gäller vårt nej till euron från folkomröstningen 2003?
Det finns en rad långtgående detaljer i fördraget som borde förklaras och
diskuteras i en vidare krets. Allt är inte så enkelt och solklart i den 250
sidor långa och delvis juridiskt snåriga texten. Om inte annat räcker det att
jämföra med vad som sades inför det svenska EU-inträdet 2005 och vad som
därefter skett. EU-kommissionens inflytande över svensk politik blev betydligt
större än vad många inbillade sig då.
Vi svenskar (majoriteten) är i grunden positiva till EU-medlemskapet och en
öppen debatt om fördraget ändrar förmodligen inte den saken. Däremot skulle det
inte skada med fler klarlägganden för att slippa obehagliga överraskningar i
framtiden.
FORMULERINGEN
i fördragstexten om ”superstat”, nationalsång och EU-flagga har tagits bort.
Därmed hoppas EU:s 27 statschefer att kritikerna ska tystna. Men det finns annat
som kvarstår och som tål att diskuteras och föras ut till befolkningen.
Svensk socialdemokrati borde ha allt att vinna på en öppen och frejdig
EU-debatt. I förlängningen handlar det om handlingsutrymmet för svensk
socialdemokrati. Vilken roll kan det stora socialdemokratiska partiet spela i
framtiden när vi samtidigt i viktiga frågor ska vara underordnade EU-fördraget
och dess texter – och en politisk majoritet där den liberala högern har stort
inflytande?
EU förblir säkerligen ett angeläget samarbetsorgan under lång tid. Men
nationalstatens ställning vad gäller frågor som skatter, säkerhetspolitiken,
arbetsrätten, välfärden, mänskliga rättigheter och andra väsentliga frågor
behöver ständigt diskuteras – och försvaras.
Den EU-debatt som jag efterlyser handlar inte om att förkasta och säga nej, utan
om att förklara och säkerställa att vi inte åker på en framtida blåsning.
SOCIALDEMOKRATERNA
har chansen att ta initiativet och se till att ”släppa EU-debatten fri”. Då
kanske vi får veta varför det är så viktigt att EU inrättar en ny befattning som
”unionens höge representant för utrikes- och säkerhetspolitiken”?
Blir det ingen debatt finns det skäl att undra om det råder någon ideologisk
skillnad inom EU?
Publicerad 2007/07/30 0:01 i Folkbladet under Ledare.